Om tolv dagar ska jag då få min dom.
OK stämpel på rumpan eller inte.
Är nervös, men ser egentligen ingen anledning till att de skulle neka.
Trots det är jag nervös. Väldigt nervös.
Extra nervöst blir det när tanken sjunker in att om jag får "the go-ahead" så kan allt gå fort sen.
Jag kan i teorin vara opererad innan jul.
Känslan påminner om känslan när man står på flygplanets avsats redo att hoppa, med fartvinden i ansiktet, doften av flygbränsle i näsan, öronbedövande dånet från flygplansmotorn i öronen och hela världen under sig.
Jag väntar på klappen på axeln för att kasta mig ut, ut i livet!
onsdag 30 september 2015
torsdag 17 september 2015
Kallad...
I veckan kom äntligen kallelsen, men jag kommer få åka till Mora istället för Falun.
Morgonen den 13/10 ska jag befinna mig på Mora sjukhus för att träffa läkare, dietist och narkosen.
Får jag en "ok" stämpel på rumpan så kan allt gå snabbt sedan.
Nu jäklar är det inte långt kvar till resten av mitt liv.
Morgonen den 13/10 ska jag befinna mig på Mora sjukhus för att träffa läkare, dietist och narkosen.
Får jag en "ok" stämpel på rumpan så kan allt gå snabbt sedan.
Nu jäklar är det inte långt kvar till resten av mitt liv.
söndag 16 augusti 2015
Vad är det som går och går, men aldrig kommer till dörren?
Du kanske tror att det är klockan, men det är bara till hälften rätt. Svaret är onekligen -Tiden när man väntar på kallelse till kirurgen.
Nu har halva augusti gått, och fortfarande inte ett ljud. Egentligen är jag inte speciellt förvånad då damen på kirurgen trodde tidigast september, men hoppet är ju som bekant det sista som lämnar en.
Misstolka mig inte, jag är oerhört tacksam över att den här möjligheten finns, allt jag önskar är att hjulen kunde snurra lite snabbare.
Jag är mer än redo.
Nu har halva augusti gått, och fortfarande inte ett ljud. Egentligen är jag inte speciellt förvånad då damen på kirurgen trodde tidigast september, men hoppet är ju som bekant det sista som lämnar en.
Misstolka mig inte, jag är oerhört tacksam över att den här möjligheten finns, allt jag önskar är att hjulen kunde snurra lite snabbare.
Jag är mer än redo.
fredag 24 juli 2015
Nej du...
Tydligen har landstinget dalarna gjort om, så Skönvikt och kirurgen räknas numer som samma avdelning. Därav är besöket hos kirurgen som jag väntar på ett återbesök och inget nybesök, och på återbesök så gäller inte vårdgarantin. Så de 90 dagarna kan jag se mig i stjärnorna efter.
Allt för att kunna kringgå vårdgarantin.
Inte kan jag nyttja mig av det fria vårdvalet heller eftersom jag måste få OK från kirurgen här i Falun innan jag kan vända mig någon annanstans, annars skrivs ingen betalningsförbindelse.
Det finns inte heller någon som kan svara hur kötiderna ser ut, väntetidskansliet hänvisar till kirurgen och kirurgen hänvisar tillbaka till väntetidskansliet.
Det enda besked jag lyckats klämma ur en dam på kirurgen är "tidigast i september", vilket egentligen inte säger så mycket alls.
Bläsch för att vänta säger jag bara.
söndag 21 juni 2015
All denna väntan...
Remissen gick iväg till kirurgen 12/6, så vad gäller själva utredningen från Skönvikts sida så har jag fått en "OK"-stämpel i rumpan.
Nu är det dock så att väntetidskansliet har semesterstängt, så jag vände mig direkt till kirurgen.
Tydligen kan jag inte nyttja mig av det fria vårdvalet föres efter jag även fått ett ok från kirurgen, och eftersom det nu är sommar så tar de endast cancerpatienter och liknande under denna period.
Som tur är gäller vårdgarantin, så max 90 dagar ska det ta innan jag får träffa kirurgen.
Med den sjuksköterskebrist som råder i Dalarna så tror jag inte att de kommer att kunna hålla vårdgaranting för op sen, så jag har kollat runt lite.
Har talat med Sofiahemmet, och där hade de gott om tider, så bara allt är klart så blir det nog där. Vet flera som opererat sig där och varit mycket nöjda på alla sätt.
Men först behöver jag som sagt träffa kirurgen, samt att Sofiahemmet måste få en betalningsförbindelse från mitt landsting vilket väntetidskansliet hjälper till med.
Jag räknar krasst med att det inte blir OP innan vintern, även om jag hoppas på att det ska gå snabbare än så.
lördag 6 juni 2015
Läkarebesök med mera...
Förra onsdagen var jag då iväg på informationsträff, vi var kanske ett femtontal patienter med anhöriga på plats. Både psykolog, läkare och dietist talade, och de sade väl egentligen ingenting som jag inte redan visste. Jag är dock medveten om att alla inte är lika vetgiriga som jag, så det var säkert flera i rummet som fick massor med ny information.
Läkaren var samma som jag sedan skulle till nu i torsdags, en skojfrisk herre som jag på en gång spontant gillade.
Så i torsdags klockan 14 (fick framflyttat en halvtimma) var det då dags för läkarbesöket.
Jag var sjuuuukt nervös, och hade en god vän med mig som stöd. Jag känner nu så här i efterhand att jag var nervös helt i onödan. Vi samtalade en stund, gick igenom journal, remiss samt hälsodeklarationen som jag tidigare fått fylla i. Fick även skriva under ett papper om att jag fått den information jag fått.
Jag fick berätta varför jag vill göra operationen, vad jag vill få ut av det och vad jag har för förväntningar. Stämningen var lättsam men rakt på sak, inga krusiduller. Kändes bra.
Efter det fick jag träffa sköterskan som vägde och mätte mig (på alla möjliga sätt) samt tog EKG. Även hon var jättetrevlig och lättsam.
Sedan kom läkaren tillbaka och lyssnade på lungor och hjärta samt kontrollerade cirkulationen.
Han tyckte att det inte var några konstigheter, så jag fick med mig papper till labb för typ tusen olika prover, och om allt såg bra ut på dem så tyckte han det skulle vara grönt ljus.
Ringde till vårdcentralen på en gång jag kom ut därifrån, och fick en telefontid 15.55. Men ingen ringde. Försökte ringa på morgonen men kom inte fram. Talade då med min svärmor som jobbar som lokalvårdare på vårdcentralen, och hon berättade att det var tekniska problem med telefonin. Så jag fortsatte försöka. Vid halv tio kom jag så äntligen fram och fick en telefontid strax därefter. Labbtiderna på min vårdcentral var dock fullbokade, så jag blev ombedd att åka upp på drop-in på sjukhuset. Så det gjorde jag. Min mor skjutsade upp mig samt såg efter min sjuka unge under tiden.
Labbteknikern fnissade lite när jag hade morgonurin med mig i en matlåda, men jag fick ju inga rör med mig till det. ;)
11 rör med blod blev det, och damen som stack mig var riktigt duktig, hon stack inte sönder mig alls och träffade rätt på första försöket (det är väldigt ovanligt kan jag säga).
Vad händer nu då?
Jag ska invänta labbsvaren, som borde komma i början av nästa vecka, och då ska jag ringa till skönvikt så hanteringen blir snabbare. Efter det ska jag väl få besked.
Ett ja eller ett nej.
fredag 22 maj 2015
Äntligen!
Nu händer det grejer!
27/5 ska jag på infomöte och sen 4/6 ska jag träffa läkaren.
Maken följer med på infomötet, är ju information han också behöver ta del av, sen får vi se hur jag gör med läkarbesöket. Om mammsen kanske får följa med då.Op under 2015? Jag hoppas det!
27/5 ska jag på infomöte och sen 4/6 ska jag träffa läkaren.
Maken följer med på infomötet, är ju information han också behöver ta del av, sen får vi se hur jag gör med läkarbesöket. Om mammsen kanske får följa med då.Op under 2015? Jag hoppas det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





