Om tolv dagar ska jag då få min dom.
OK stämpel på rumpan eller inte.
Är nervös, men ser egentligen ingen anledning till att de skulle neka.
Trots det är jag nervös. Väldigt nervös.
Extra nervöst blir det när tanken sjunker in att om jag får "the go-ahead" så kan allt gå fort sen.
Jag kan i teorin vara opererad innan jul.
Känslan påminner om känslan när man står på flygplanets avsats redo att hoppa, med fartvinden i ansiktet, doften av flygbränsle i näsan, öronbedövande dånet från flygplansmotorn i öronen och hela världen under sig.
Jag väntar på klappen på axeln för att kasta mig ut, ut i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar