Läkarebesök med mera...

 

Förra onsdagen var jag då iväg på informationsträff, vi var kanske ett femtontal patienter med anhöriga på plats. Både psykolog, läkare och dietist talade, och de sade väl egentligen ingenting som jag inte redan visste. Jag är dock medveten om att alla inte är lika vetgiriga som jag, så det var säkert flera i rummet som fick massor med ny information.
Läkaren var samma som jag sedan skulle till nu i torsdags, en skojfrisk herre som jag på en gång spontant gillade.

Så i torsdags klockan 14 (fick framflyttat en halvtimma) var det då dags för läkarbesöket.
Jag var sjuuuukt nervös, och hade en god vän med mig som stöd. Jag känner nu så här i efterhand att jag var nervös helt i onödan. Vi samtalade en stund, gick igenom journal, remiss samt hälsodeklarationen som jag tidigare fått fylla i. Fick även skriva under ett papper om att jag fått den information jag fått.
Jag fick berätta varför jag vill göra operationen, vad jag vill få ut av det och vad jag har för förväntningar. Stämningen var lättsam men rakt på sak, inga krusiduller. Kändes bra.
Efter det fick jag träffa sköterskan som vägde och mätte mig (på alla möjliga sätt) samt tog EKG. Även hon var jättetrevlig och lättsam.
Sedan kom läkaren tillbaka och lyssnade på lungor och hjärta samt kontrollerade cirkulationen.
Han tyckte att det inte var några konstigheter, så jag fick med mig papper till labb för typ tusen olika prover, och om allt såg bra ut på dem så tyckte han det skulle vara grönt ljus.

Ringde till vårdcentralen på en gång jag kom ut därifrån, och fick en telefontid 15.55. Men ingen ringde. Försökte ringa på morgonen men kom inte fram. Talade då med min svärmor som jobbar som lokalvårdare på vårdcentralen, och hon berättade att det var tekniska problem med telefonin. Så jag fortsatte försöka. Vid halv tio kom jag så äntligen fram och fick en telefontid strax därefter. Labbtiderna på min vårdcentral var dock fullbokade, så jag blev ombedd att åka upp på drop-in på sjukhuset. Så det gjorde jag. Min mor skjutsade upp mig samt såg efter min sjuka unge under tiden.
Labbteknikern fnissade lite när jag hade morgonurin med mig i en matlåda, men jag fick ju inga rör med mig till det. ;)
11 rör med blod blev det, och damen som stack mig var riktigt duktig, hon stack inte sönder mig alls och träffade rätt på första försöket (det är väldigt ovanligt kan jag säga).

Vad händer nu då?
Jag ska invänta labbsvaren, som borde komma i början av nästa vecka, och då ska jag ringa till skönvikt så hanteringen blir snabbare. Efter det ska jag väl få besked.
Ett ja eller ett nej.