måndag 26 oktober 2015

Dag 4-7

Dagarna har gått bra, trots överflöd av frestelser.
Jag var ner till Syfestivalen i Stockholm i helgen, och när de andra åt god mat och fikade smarriga bakelser höll jag mig till vatten och soppor. Visst hade det varit gott, men det finns inte en chans att jag sumpar det här nu. Är faktiskt lite stolt över mig själv. Massa tyg blev det dock, ty inte mindre än till 18 klänningar sen när jag kommit ner i matchvikt. De får jäsa tills dess.
Svårast var det på nedresan, då mitt tåg blev försenat. Höll på att svälta ihjäl när jag väl kom in till centralen, så var tvungen att köpa en sån där färdigshake och suga i mig. Ska egentligen undvika dem, men nöden har ingen lag.
Lördagen triggades dock min migrän igång, så gick och lade mig redan fyra på eftermiddagen och sen släpa mig till tåget på söndagen.
Har varit låg i dag med mycket ont i huvudet, men det är efter migränen så det har nog egentligen inte så mycket med flytet att göra. Märker att jag har svårare än vanligt att fokusera på saker med ögonen, det kan nog vara en kombo av båda.

Nu har jag bara en måltid kvar på den sjunde flytdagen, i morgon ska jag ta veckovikten tänkte jag, för att se hur jag ligger till på ett ungefär.

torsdag 22 oktober 2015

Flytstart

I tisdags började jag flyta, ska flyta i 4 hela veckor. Tänkte jag ska föra lite "dagbok" över flytet, mest för egen del.
Rivstartade med att drabbas av matförgiftning på söndagen, så låg redan lågt i vätskor innan flytstart.

Dag ett var inga problem, kände mig inte speciellt hungrig, men hade svårt att dricka allt vatten som krävs (2-2½ liter). Lite lätt huvudvärk mot kvällen.

Dag två, det går bra än så länge, värst är vattnet, känns som jag dricker (och kissar) konstant, har fortfarande svårt att få i mig allt vatten (vattenflaskan är min ständiga följeslagare). Har en tryckande huvudvärk... Är dessutom tokdålig i magen, men det kan ha och göra med matförgiftningen precis innan flytet. Endast 26 dagar och 104 måltider kvar.
Annars går det bra. Ställde mig på vågen på skoj, och har tappat 5(!) kilo sen i söndags (pre matförgiftning), gissar på att det typ enbart är vätska jag tappat.
Dag tre - easy peasy - nemas problemas. Ingen huvudvärk, och inte speciellt hungrig. Packar för att dra iväg på syfestival hela helgen lång.

tisdag 13 oktober 2015

Domedagen

I dag var jag så till Mora, där jag fick träffa både kirurg, dietist och narkosläkare.
Massor med information, men inte något jag inte redan hade koll på.
Mamma var med mig som chaufför och stöd, och hon fick nog lära sig en hel del.
Dagen blev kortare än jag räknat med, och det kändes ändå rätt casual.
Känns som att det var helt onödigt att jag varit så nervös.
Fick med lite lappar hem, information om kost och sånt.
Plus en lapp med ett datum.

17/11 är det min tur.
Om fem veckor är jag nyopererad.
Om fem veckor förändras livet - för alltid.

Börjar flyta om en vecka.

söndag 11 oktober 2015

Nervös


Nu är det inte många dagar kvar, på Tisdag klockan 9.30 ska jag infinna mig hos kirurgen i Mora.
Dags för sista domen. Ja eller nej.
Trots att jag, som jag nämnt tidigare, inte ser någon anledning till att jag skulle bli nekad, gör vetskapen om att den risken finns hur liten den än må vara, oerhört nervös.
Min mamma kommer följa med, hade helst haft min kompis med mig som varit med under processen, men hon jobbar och kan inte få ledigt.

Nu är det nedräkning på riktigt.

onsdag 30 september 2015

12 dagar...

Om tolv dagar ska jag då få min dom.
OK stämpel på rumpan eller inte.
Är nervös, men ser egentligen ingen anledning till att de skulle neka.
Trots det är jag nervös. Väldigt nervös.

Extra nervöst blir det när tanken sjunker in att om jag får "the go-ahead" så kan allt gå fort sen.
Jag kan i teorin vara opererad innan jul.

Känslan påminner om känslan när man står på flygplanets avsats redo att hoppa, med fartvinden i ansiktet, doften av flygbränsle i näsan, öronbedövande dånet från flygplansmotorn i öronen och hela världen under sig.
Jag väntar på klappen på axeln för att kasta mig ut, ut i livet!

torsdag 17 september 2015

Kallad...

I veckan kom äntligen kallelsen, men jag kommer få åka till Mora istället för Falun.
Morgonen den 13/10 ska jag befinna mig på Mora sjukhus för att träffa läkare, dietist och narkosen.
Får jag en "ok" stämpel på rumpan så kan allt gå snabbt sedan.
Nu jäklar är det inte långt kvar till resten av mitt liv.

söndag 16 augusti 2015

Vad är det som går och går, men aldrig kommer till dörren?

Du kanske tror att det är klockan, men det är bara till hälften rätt. Svaret är onekligen -Tiden när man väntar på kallelse till kirurgen.
Nu har halva augusti gått, och fortfarande inte ett ljud. Egentligen är jag inte speciellt förvånad då damen på kirurgen trodde tidigast september, men hoppet är ju som bekant det sista som lämnar en.
Misstolka mig inte, jag är oerhört tacksam över att den här möjligheten finns, allt jag önskar är att hjulen kunde snurra lite snabbare.
Jag är mer än redo.